Lagra egna tomater fram till jul

För flera år sedan kom jag i kontakt med en tomatentusiast i Skogås. Han påstod bestämt att det fanns tomater med en uns hårdare skal som man kunde lagra. Beställde tomatfrön av honom, det var första gången jag provade. Fick massor med goda tomater, de som inte åts upp allt eftersom, plockade jag in, behöll kvistarna på och la dem på en frottéhandduk i ett mörk skåp. Jag hade faktiskt egna tomater till efter jul.

Arrangerad bild! Tomaterna är uppkäkade, men så här ser det ut när jag lagrar, fast många fler sorter förstås.

 Men efter det där första året har det aldrig velat sig riktigt. Jag har experimenterat med den ena sorten efter den andra, gärna svarta tomater. Jag har köpt tomater på lokala marknader utomlands, jag har provat tomater från stormarknader i Sverige. Kort sagt, så fort jag fått en god tomat i munnen har jag sparat kärnorna.

En del av dem jag tagit från stormarknader vägrade att mogna, låg tysta grågula och stenhårda  och glodde på mig i garderoben. De var förmodligen framavlade för att väckas med något gas när säljtillfället var inne. På andra tomatplantor  blev det tre eller fyra giganter, som började ruttna i ena änden innan de var mogna i den andra. De gömde sig alltid längst bak.

Jag har haft fem eller sex sorter i svarta plasthinkar på altanen, mot väggen, i söderläge.

Och han i Skogås hittar jag inte längre.

Plantorna balanserar på el-rör. Det är den händige elektrikern, min sambo, som står för arrangemanget. På nätterna en fiberduk över som enkelt rullas upp på morgonen. Längst ner har jag satt fast tunga magneter, (avsedda för bordsdukar) annars fladdra fiberduken upp.

I somras satte jag nya, mest körsbärstomater. Alla frön köpefrön. Jag ska inte förtala några sorter, men efter en prövning tillsammans med en tomatexpert i Ektorp, (det vill säga en som helt enkelt tycker att det är gott att lägga tomater på knäckmacka, salta och peppra, fann vi båda att det bara var Garderners Delight som var it värd mödan.

Knäckemacka med salt och peppar, och kanske lite hackad lök. Mums. Saltskålen och pepparbehållaren köpte jag i Berlin i höstas. 

Årets skörd blev klen milt sagt. Varför? Perfekt sommar, jag var hemma och vattnade och gödslade.

Men när jag tippade ut dem i komposten såg jag att det var väldigt lite rötter. Var det jorden? Säckarna hette Grönsaksjord.

Ska pröva att dra upp dadlar

Dadlar ska inte vara så svåra. Jag prövar, efter instruktioner från nätet. Man tager färska dadlar, kärnorna tvättas rena från fruktkött. Lägger dem på fuktig bomull, lägger på ett plastlock och väntar. De får ligga under samma ljus som kokosnöten.

Man väntar och väntar...

Perfekta förvaringen för äpplen o potatis

 Jag har länge velat ha ett kallskafferi.
Som sådant har en vinkyl fungerat hyggligt. Vi köpte den billigt via blocket,  vi hade viner värda att förvara lite bättre. Och se, den kunde man använda till mycket mer. Konserver, att gömma lördagsläsken i, lägga in sådant man inte använde ofta, men inte vill slänga, till exempel oljor  och asiatiska underligheter i burkar.
 Jag längtade ändå efter gamla tiders kallskafferi och funderade på om man skulle kunna bygga ett i pannrummet, och ha en ventil åt norrsidan. Det har inte blivit något av med det. I ställer har en gammal trälåda inretts enligt konstens regler, efter ett artikel från Allt om Trädgård.

Min kära man inredde den med 6 cm tjock frigolit, finns på byggvaruhusen tror jag. Högst upp ett bockat
el-rör, av någon sort, (han är elektriker) för att ventilera utan att släppa in ljus. Krävs lång borr för att borra både lock och frigolit.  Enda missen var att han limmade allt också, och den lukten tog det evigheter att få bort.

Och se här, nu kan jag äntligen vinterförvara mina ruskigt goda äpplen. När de har tagit slut tänker jag köpa en omgång vinterpotatis från någon Kravodlare, så får jag god potatis och slipper att släpa hem den från affären. Alternativt kan man säkert sätta in en skiljevägg av frigolit i lådan och ha både äpplen och potatis.

Jag vill till Kina

Det där med fjärilarna vill jag helst inte göra om. Visst, jag har lärt mig massor, men fick nästa grått hår på kuppen!

Kanske ska man åka till Kina och handla upp på plats. Vilket äventyr!

Jag undersöker vad som gäller för mässan i Kanton i Guanghou. Tur retur 8 000 kr. Men var ska man bo?

http://www.sctc.se/upload_dokuments/20070117_InbjudanKantonmassan.pdf

Den ser verkligen ruskigt modern ut när man tittar på nätet, jag såg framför mig något helt annat, kineser  som bär rissäckar, hojtande kvinnor i olika salustånd, dofter, färg och myller.

Jag mejlar till Exportrådet, förklarar läget, att jag är en ytterst liten e-handerska, finns det fler svenskar som jag, som ska åka? Kan de förmedla kontakt? Exportrådet  svarar att de erbjuder en rad olika tjänster till mindre svenska bolag. Startpris på tjänsterna är 60 000 SEK! De har dock förståelse för att detta är en mycket stor investering för mitt bolag. Och: "Man kan generellt säga att man ska vara mycket försiktig på mässor. Men vet inte alltid vem det är man träffar på och det är lätt att bli lurad!"  Och jag som är en extremt lättlurad person.

Kanske  ska jag strunta i Kina, fast det hade varit roligt. Vilka andra mässor finns det då? Jo, en stor en i Tyskland, och en i Danmark i början av nästa år. Men jag gissar att många andra åker dit.

Jag kan inte riktigt släppa tanken på att åka till Kina, på något sätt ska jag dit…

Längtade efter en e-handel

Jag ville verkligen starta en e-handel och fjärilarna var jag besatt av, jag hade köpt en på en marknad i Frankrike.Det är fjärilar som fastsatta på en tunn ståltråd vippar runt, drivna av solceller.

Kontaktade Exportrådet, Handelskammaren och flera andra instanser, men blev inte så mycket klokare.
Börjar  leta  på Alibaba.com. Hittade inget. Kontaktade ett engelskt företag på Sri Lanka, en kontakt jag fått via Innovation Stockholm. Företaget hittade fjärilarna bums till det facila priset av 1000 kr. Med hjälp av min urbussige kusin och hans kinesiska fru fick jag en vettig kontakt med det kinesiska företaget. Beställde 1 000 fjärilar i olika färger, och tänkte att de kommer väl alldeles strax. Tog kontakt med det enda transportföretag jag kände till. Jo de skulle fixa. Två månader med pråm. Det kinesiska företaget mejlar och säger att varorna har blivit klara tidigare än beräknat. Kan transportföretaget ordna med hämtning? Men det kan det inte, det svarar inte överhuvudtaget. När de väl svarar skyller de på kineserna.
Så stävade pråmen långsamt mot Europa genom vatten fyllda av vilda pirater, (jag tycker om att tänka så). I en container ligger mina små fjärilar. Jag lutar mig tillbaka och tänker att det här var väl inte så svårt, men de kommer onekligen att anlända sent på trädgårdssäsongen...
När pråmen närmar sig Göteborg  vaknar transportföretaget upp: Vi har inte fått några papper av dig. skicka omgående så att inte godset blir stående.
 Vilka papper?!?!??
Tullnummer,  HS- kod, orginal BL, commercial invoice, packlista och leveransinstruktion...
Hjälp! Det trodde jag att transportföretaget skulle ta hand om. Googlar på nätet för att förstå vad det är för papper, får tag på den snälle tjejen på fjärilsföretaget, som till sist ordnar allt.
Bråttom, bråttom, frågar transportföretaget, vad händer nu?
Har du inget kredittillstånd hos Tullverket? Ansök om det annars får du betala kontant på plats.
Kanske skulle jag ha tagit reda på mer innan men information de lämnade var urdålig, om de ens svarade.
Det enda företag som uppförde sig föredömligt var det kinesiska!Fjärilarna kom fram!

Riktigt tjusig, växer så det knakar

Det är härligt kraftiga blad och det börjar bli lite bruna trådar runt stammen längst ner. Undrar vad jag gör om den växer på. Jag kan göra ett hål i taket och då får den växa upp i vardagsrummet.

Så häller jag ut den..

Och  nervös. Tänk om den inte klarar omställningen…. Jag tar ut den på altanen, gör i ordning allt, finfördelar och blandar jord och annat, och välter sedan ut nöten på altangolvet.

Oh, vilka fina små fossingar. Man vill trä babystrumpor på dem!

Det är lite knöligt att packa jorden runt rötterna, nöten som nu spelat ut sin roll egentligen, är i vägen.

Men det går, och jag vattnar på. Den och ledbelysningen som verkligen ser ut som ett disko ryker ner i undervåningen igen.

Och nu må ni tro att den växer. Den är just nu 1 meter hög från nötkanten. Jag ska stoppa ner en tumstock för att se hur mycket i veckan!

Jord på engelska

Jorden då? Återigen plöjer jag nätet, hitta några engelska sidor som är lite komplicerade, och ångar i väg till blomstershopen. Vi  resonerar om vad den engelska texten betyder. Jag köper ett torvblock, kogödsel, och något sorts bränt flis. Blomshoppen erbjuder entusiastiskt grov sand från där de just nu dränerar, men jag vill inte vara till besvär. Det byggs ett stort  bostadsområde i närheten, där kan jag stjäla lite i nattens mörker.

Nu är jag beredd! jag blandar till lite av varje tills jag tycker att det ser palmjordsliknande ut.

Öser också ner lite vermiculit ...

Ja, väldränerat ska det vara 

Visst ser det palmjordsliknande ut...

Det viktiga ljuset

I september törs jag inte ha den ute längre, jag tar in den och funderar på hur ska den klara det dåliga ljuset i  vinter, och jag säkert måste plantera om den. Bäst att ordna belysning först om den blir chockad av omplanteringen. En ledlampa för växter tänker jag, som är lite ekonomisk, och ringer på elektrikerns anmodan runt till de stora ljusleverantörerna. Men nej de har ingen sådan belysning. De verkar förvirrade. Fungerar inte ledljus som växtbelysning?  Jag ringer till Botaniska i Göteborg och ber att få tala med chefen för växthusen. De måste väl veta om det verkligen fungerar.

Visst skulle vi kunna ha ledbelysning, svarar hon, vi har haft demonstrationer här, men dels är det för dyrt, sedan kommer växthusen att se ut som diskotek, och det tror vi inte att besökarna kommer att gilla.

Men det ska alltså fungera. Jag får tag på ett företag som säljer en sådan belysning. Tre dagar senare och 700 kr fattigare kommer den till posten. Vördnadsfullt packar jag upp den. Belysningen fixad!Men det är onekligen en disko-belysning.

Lampan kom! Måtte det fungera..

Jag vattnar varje dag med varmt vatten.

Sedan glömmer jag nästan bort att titta om det händer något, men jag vattnar nogsamt på.

I maj, när jag tittar dit, kämpar något grönt hårt hopvecklat för att komma ut! Vilken lycka! Det är nu onda tungor påstår att "grodden ruttnar och trillar av.

Men nej, istället går det ganska snabbt. Under sommaren får den stå på altanen, (inglasad). Inte så vacker men, men.

Och det tar sig...

Hur får man till tropisk värme?

Vattna den med varmt vatten varje dag. Se till att det är varmt och fuktigt. Min nöt får flytta till golvet i undervåningen, som har golvvärme. Först har jag den på en rullplatta, sedan sätter jag den med fatet plast och tidningar under direkt på golvet. Jag tar två buskstöd och sätter i  krukan och täcker den med fiberväv. Ska väl hålla fukten i krukan tänker jag. Men det verkar torrt. Nervöst trär jag på en klädplastpåse, lite fluffigt så där, inte hela vägen ner. (Nu ruttnar den väl?). Är det tillräckligt varmt?
Men det är fortfarande för kall tror jag. Vad kan man använda? Utomhusdekorationsljus och julpynt föreslår en på nätet. Nej säger mannen och elektrikern. Doppvärmare för akvarium då? Nej säger blomsteraffären. Det finns eldrivna grobänkar. Men inte i den storleken. På vinden finna en kokplatta. Den då? På lägsta värme? Nej säger elektrikern. Eller kanske en värmelampa! Men de ska ha värme underifrån säger trädgårdsbutiken. Tittar på nätet igen. Dyra saker det där. Hittar en galen länk på odla.nu. Där florerar värmedynor för ryggar från Clas Ohlsson, ljusbord från IKEA, och värmeplattor för reptiler.
Dessa galningar är fullkomligt besatta och struntar  i om de far till himmelriket med hjälp av ström och vatten. Växterna först! Jag älskar det!
 Jag får stjäla en kuvös på närmsta sjukhus.

Men så hejdar jag mig och kommer på att jag kan stoppa ner en elektronisk  ugnstermometer i krukan och ser att det faktiskt ändå är 25 grader i jorden.  Jag har läst att det aldrig får vara under 22 grader, och ofta över 27 grader. Jag kan vara helt lugn.

  Fiberväv

Viktigt torka upp överskottsvattnet. 

Natti, natti...

Plast för säkerhets skull..

Är förutsättningarna optimala ska den gro på tre månader. Först kommer den att skicka ut rötter, sedan kommer skottet i andra änden. Någon föreslår på sin hemsida att man kan hjälpa den på traven genom att knacka ett litet hål där det gröna ska sticka ut. Eller slipa skalet där tunnare. Jag avstår, tänk om jag gör fel!

Upp och ner?

Hur börja?

Jag följer de anvisningar jag hittar på nätet, nästan bara engelska sådana som översatta blir väldigt lustiga. En av dem  är cookycoconuts.com. Lite mer information finns på shenet.se

Blötlägg nöten i tre dagar, sagt och gjort. Sätter en juicepress på den för att tvinga den under vattenytan.

Tar en stor plastkruka, lägger skärvor i botten och ett lager stora leca-kulor för att hålla jorden väldränerad. Sandblandad jord ska det vara, 40 procent sand. Jorden var Zetas bästa, och sanden blev en förpackning hamstersand om 25 kg från närmsta djuraffär. (Fast den ska tydligen vara grövre.)

Fyll halva krukan med sandjorden. Nu börjar problemen. Sätt den ovala delen i sanden. Men den är ganska oval överallt. Se där ett skaft! Där har den suttit på trädet. Den borde vara nedåt. Men nej, det är där skottet kommer, säger en på nätet. En annan säger att skottet kommer genom någon av ögonen, groddhålen, och de ska vara upp.

Nu när jag har facit i handen har mitt skott kommit genom en spricka intill skaftet som redan fanns. Då har förmodligen rötterna tagit sig ut via de tre ögonen.

När du fattat ditt beslut, lägg den i krukan i den ställning den själv vill inta, och begrav den till hälften med resterande sandjord.

Ligga i vatten i tre dagar.

Stora lecakulor i botten.

Hamstersand, fast helst grövre.

 Två växtstöd, kan säker vara kortare..

Gräv ner nöten..

Hjälpsam taxichaufför

Jag har en alldeles grofärdig kokosnöt hemma, och nu SKA den gro. Jag kom över den på en semesterresa i Malaysia. Till saken hör att jag trodde att kokosnötter måste färdas i vatten och sedan rulla i sand innan deras genetiska öppningskod reagerar. Inte sant, upptäckte jag när jag gick in på nätet och forskade.  De behöver vare sig det ena eller andra utom möjligen sand. De är sig själva nog, har allt de behöver inuti sig.

Hur jag kom över den? I Malaysia växer de ju överallt. Men inga grofärdiga. De ska se lite åldriga ut men fortfarande ha lite mjölk kvar. Jag jagade hotellens trädgårdsmästare, men ingen visste var jag kunde få tag på en grofärdig. Färska fanns det gott om i stånden. Sista dagarna i Kuala Lampur frågade jag en taxichauffören om han visste nåt om hur man gror nötter. Lätt sa han, lägg dem bara i sanden så sköter de sig själva. Var köpa? frågade jag. Han tvekade, i ett kloster utanför stan trodde han.

-Du får en hundring om du skaffar en som kan gro och lämnar in den på hotellet ikväll.

Och minsann, där fanns den i receptionen senare på kvällen. Tack, Mohammed!

Jag  lägger ömt ner nöten i en handuk, lägger den  i resväskan och åker hem. Nöten tog en annan väg från Paris, och kom några dagar senare i en sönderslagen resväska. Den var oskadd om än upprörd.

Jag tittar länge på nöten, som tittar tillbaka. Vad är upp och ner, hur gör man? På bilder på nätet ser jag kokosnötter hänga i vaggor på husväggar för att förgros. Men där är det varmt förstås.

Det är lite nervöst ska jag säga. Jag har ju bara en chans. Nöten är så slät och fin. Inte ser kokosnötterna på ICA ut så här, de är  ljusbruna och ludna. Den här har lite mjölk i sig, och skalet börjar se lite halvsprucket ut.

Min blogg handlar om stånket med att få en kokosnöt att gro, om att få saker att växa överhuvudtaget, såsom tomater samt farorna att starta en e-handel inom trädgårdsområdet.
Man måste vara besatt, annars går det inte. Kokosnöten är ett exempel på det...