Jag har en alldeles grofärdig kokosnöt hemma, och nu SKA den gro. Jag kom över den på en semesterresa i Malaysia. Till saken hör att jag trodde att kokosnötter måste färdas i vatten och sedan rulla i sand innan deras genetiska öppningskod reagerar. Inte sant, upptäckte jag när jag gick in på nätet och forskade. De behöver vare sig det ena eller andra utom möjligen sand. De är sig själva nog, har allt de behöver inuti sig.
Hur jag kom över den? I Malaysia växer de ju överallt. Men inga grofärdiga. De ska se lite åldriga ut men fortfarande ha lite mjölk kvar. Jag jagade hotellens trädgårdsmästare, men ingen visste var jag kunde få tag på en grofärdig. Färska fanns det gott om i stånden. Sista dagarna i Kuala Lampur frågade jag en taxichauffören om han visste nåt om hur man gror nötter. Lätt sa han, lägg dem bara i sanden så sköter de sig själva. Var köpa? frågade jag. Han tvekade, i ett kloster utanför stan trodde han.
-Du får en hundring om du skaffar en som kan gro och lämnar in den på hotellet ikväll.
Och minsann, där fanns den i receptionen senare på kvällen. Tack, Mohammed!
Jag lägger ömt ner nöten i en handuk, lägger den i resväskan och åker hem. Nöten tog en annan väg från Paris, och kom några dagar senare i en sönderslagen resväska. Den var oskadd om än upprörd.
Jag tittar länge på nöten, som tittar tillbaka. Vad är upp och ner, hur gör man? På bilder på nätet ser jag kokosnötter hänga i vaggor på husväggar för att förgros. Men där är det varmt förstås.
Det är lite nervöst ska jag säga. Jag har ju bara en chans. Nöten är så slät och fin. Inte ser kokosnötterna på ICA ut så här, de är ljusbruna och ludna. Den här har lite mjölk i sig, och skalet börjar se lite halvsprucket ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar