För flera år sedan kom jag i kontakt med en tomatentusiast i Skogås. Han påstod bestämt att det fanns tomater med en uns hårdare skal som man kunde lagra. Beställde tomatfrön av honom, det var första gången jag provade. Fick massor med goda tomater, de som inte åts upp allt eftersom, plockade jag in, behöll kvistarna på och la dem på en frottéhandduk i ett mörk skåp. Jag hade faktiskt egna tomater till efter jul.
Arrangerad bild! Tomaterna är uppkäkade, men så här ser det ut när jag lagrar, fast många fler sorter förstås.
Men efter det där första året har det aldrig velat sig riktigt. Jag har experimenterat med den ena sorten efter den andra, gärna svarta tomater. Jag har köpt tomater på lokala marknader utomlands, jag har provat tomater från stormarknader i Sverige. Kort sagt, så fort jag fått en god tomat i munnen har jag sparat kärnorna.
En del av dem jag tagit från stormarknader vägrade att mogna, låg tysta grågula och stenhårda och glodde på mig i garderoben. De var förmodligen framavlade för att väckas med något gas när säljtillfället var inne. På andra tomatplantor blev det tre eller fyra giganter, som började ruttna i ena änden innan de var mogna i den andra. De gömde sig alltid längst bak.
Jag har haft fem eller sex sorter i svarta plasthinkar på altanen, mot väggen, i söderläge.
Och han i Skogås hittar jag inte längre.
Plantorna balanserar på el-rör. Det är den händige elektrikern, min sambo, som står för arrangemanget. På nätterna en fiberduk över som enkelt rullas upp på morgonen. Längst ner har jag satt fast tunga magneter, (avsedda för bordsdukar) annars fladdra fiberduken upp.
I somras satte jag nya, mest körsbärstomater. Alla frön köpefrön. Jag ska inte förtala några sorter, men efter en prövning tillsammans med en tomatexpert i Ektorp, (det vill säga en som helt enkelt tycker att det är gott att lägga tomater på knäckmacka, salta och peppra, fann vi båda att det bara var Garderners Delight som var it värd mödan.
Knäckemacka med salt och peppar, och kanske lite hackad lök. Mums. Saltskålen och pepparbehållaren köpte jag i Berlin i höstas.
Årets skörd blev klen milt sagt. Varför? Perfekt sommar, jag var hemma och vattnade och gödslade.
Men när jag tippade ut dem i komposten såg jag att det var väldigt lite rötter. Var det jorden? Säckarna hette Grönsaksjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar