söndag 18 december 2011

Lagra egna tomater fram till jul


För flera år sedan kom jag i kontakt med en tomatentusiast i Skogås. Han påstod bestämt att det fanns tomater med en uns hårdare skal som man kunde lagra. Beställde tomatfrön av honom, det var första gången jag provade. Fick massor med goda tomater, de som inte åts upp allt eftersom, plockade jag in, behöll kvistarna på och la dem på en frottéhandduk i ett mörk skåp. Jag hade faktiskt egna tomater till efter jul.
Arrangerad bild! Tomaterna är uppkäkade, men så här ser det ut när jag lagrar, fast många fler sorter förstås.

 Men efter det där första året har det aldrig velat sig riktigt. Jag har experimenterat med den ena sorten efter den andra, gärna svarta tomater. Jag har köpt tomater på lokala marknader utomlands, jag har provat tomater från stormarknader i Sverige. Kort sagt, så fort jag fått en god tomat i munnen har jag sparat kärnorna.
En del av dem jag tagit från stormarknader vägrade att mogna, låg tysta grågula och stenhårda  och glodde på mig i garderoben. De var förmodligen framavlade för att väckas med något gas när säljtillfället var inne. På andra tomatplantor  blev det tre eller fyra giganter, som började ruttna i ena änden innan de var mogna i den andra. De gömde sig alltid längst bak.
Jag har haft fem eller sex sorter i svarta plasthinkar på altanen, mot väggen, i söderläge.
Och han i Skogås hittar jag inte längre.
Plantorna balanserar på el-rör. Det är den händige elektrikern, min sambo, som står för arrangemanget. På nätterna en fiberduk över som enkelt rullas upp på morgonen. Längst ner har jag satt fast tunga magneter, (avsedda för bordsdukar) annars fladdra fiberduken upp.

I somras satte jag nya, mest körsbärstomater. Alla frön köpefrön. Jag ska inte förtala några sorter, men efter en prövning tillsammans med en tomatexpert i Ektorp, (det vill säga en som helt enkelt tycker att det är gott att lägga tomater på knäckmacka, salta och peppra, fann vi båda att det bara var Garderners Delight som var it värd mödan.
Knäckemacka med salt och peppar, och kanske lite hackad lök. Mums. Saltskålen och pepparbehållaren köpte jag i Berlin i höstas. 

Årets skörd blev klen milt sagt. Varför? Perfekt sommar, jag var hemma och vattnade och gödslade.
Men när jag tippade ut dem i komposten såg jag att det var väldigt lite rötter. Var det jorden? Säckarna hette Grönsaksjord.

måndag 12 december 2011

Ska pröva att dra upp dadlar


Dadlar ska inte vara så svåra. Jag prövar, efter instruktioner från nätet. Man tager färska dadlar, kärnorna tvättas rena från fruktkött. Lägger dem på fuktig bomull, lägger på ett plastlock och väntar. De får ligga under samma ljus som kokosnöten.
Man väntar och väntar...

tisdag 6 december 2011

Perfekta förvaringen för äpplen o potatis

 Jag har länge velat ha ett kallskafferi.
Som sådant har en vinkyl fungerat hyggligt. Vi köpte den billigt via blocket,  vi hade viner värda att förvara lite bättre. Och se, den kunde man använda till mycket mer. Konserver, att gömma lördagsläsken i, lägga in sådant man inte använde ofta, men inte vill slänga, till exempel oljor  och asiatiska underligheter i burkar.
 Jag längtade ändå efter gamla tiders kallskafferi och funderade på om man skulle kunna bygga ett i pannrummet, och ha en ventil åt norrsidan. Det har inte blivit något av med det. I ställer har en gammal trälåda inretts enligt konstens regler, efter ett artikel från Allt om Trädgård.


Min kära man inredde den med 6 cm tjock frigolit, finns på byggvaruhusen tror jag. Högst upp ett bockat
el-rör, av någon sort, (han är elektriker) för att ventilera utan att släppa in ljus. Krävs lång borr för att borra både lock och frigolit.  Enda missen var att han limmade allt också, och den lukten tog det evigheter att få bort.


Och se här, nu kan jag äntligen vinterförvara mina ruskigt goda äpplen. När de har tagit slut tänker jag köpa en omgång vinterpotatis från någon Kravodlare, så får jag god potatis och slipper att släpa hem den från affären. Alternativt kan man säkert sätta in en skiljevägg av frigolit i lådan och ha både äpplen och potatis.

måndag 5 december 2011

Jag vill till Kina


Det där med fjärilarna vill jag helst inte göra om. Visst, jag har lärt mig massor, men fick nästa grått hår på kuppen!
Kanske ska man åka till Kina och handla upp på plats. Vilket äventyr!
Jag undersöker vad som gäller för mässan i Kanton i Guanghou. Tur retur 8 000 kr. Men var ska man bo?

Den ser verkligen ruskigt modern ut när man tittar på nätet, jag såg framför mig något helt annat, kineser  som bär rissäckar, hojtande kvinnor i olika salustånd, dofter, färg och myller.
Jag mejlar till Exportrådet, förklarar läget, att jag är en ytterst liten e-handerska, finns det fler svenskar som jag, som ska åka? Kan de förmedla kontakt? Exportrådet  svarar att de erbjuder en rad olika tjänster till mindre svenska bolag. Startpris på tjänsterna är 60 000 SEK! De har dock förståelse för att detta är en mycket stor investering för mitt bolag. Och: "Man kan generellt säga att man ska vara mycket försiktig på mässor. Men vet inte alltid vem det är man träffar på och det är lätt att bli lurad!"  Och jag som är en extremt lättlurad person.
Kanske  ska jag strunta i Kina, fast det hade varit roligt. Vilka andra mässor finns det då? Jo, en stor en i Tyskland, och en i Danmark i början av nästa år. Men jag gissar att många andra åker dit.
Jag kan inte riktigt släppa tanken på att åka till Kina, på något sätt ska jag dit…

lördag 3 december 2011

Längtade efter en e-handel

Jag ville verkligen starta en e-handel och fjärilarna var jag besatt av, jag hade köpt en på en marknad i Frankrike.Det är fjärilar som fastsatta på en tunn ståltråd vippar runt, drivna av solceller.






Kontaktade Exportrådet, Handelskammaren och flera andra instanser, men blev inte så mycket klokare.
Börjar  leta  på Alibaba.com. Hittade inget. Kontaktade ett engelskt företag på Sri Lanka, en kontakt jag fått via Innovation Stockholm. Företaget hittade fjärilarna bums till det facila priset av 1000 kr. Med hjälp av min urbussige kusin och hans kinesiska fru fick jag en vettig kontakt med det kinesiska företaget. Beställde 1 000 fjärilar i olika färger, och tänkte att de kommer väl alldeles strax. Tog kontakt med det enda transportföretag jag kände till. Jo de skulle fixa. Två månader med pråm. Det kinesiska företaget mejlar och säger att varorna har blivit klara tidigare än beräknat. Kan transportföretaget ordna med hämtning? Men det kan det inte, det svarar inte överhuvudtaget. När de väl svarar skyller de på kineserna.
Så stävade pråmen långsamt mot Europa genom vatten fyllda av vilda pirater, (jag tycker om att tänka så). I en container ligger mina små fjärilar. Jag lutar mig tillbaka och tänker att det här var väl inte så svårt, men de kommer onekligen att anlända sent på trädgårdssäsongen...
När pråmen närmar sig Göteborg  vaknar transportföretaget upp: Vi har inte fått några papper av dig. skicka omgående så att inte godset blir stående.
 Vilka papper?!?!??
Tullnummer,  HS- kod, orginal BL, commercial invoice, packlista och leveransinstruktion...
Hjälp! Det trodde jag att transportföretaget skulle ta hand om. Googlar på nätet för att förstå vad det är för papper, får tag på den snälle tjejen på fjärilsföretaget, som till sist ordnar allt.
Bråttom, bråttom, frågar transportföretaget, vad händer nu?
Har du inget kredittillstånd hos Tullverket? Ansök om det annars får du betala kontant på plats.
Kanske skulle jag ha tagit reda på mer innan men information de lämnade var urdålig, om de ens svarade.
Det enda företag som uppförde sig föredömligt var det kinesiska!Fjärilarna kom fram!